I en alltmer globaliserad värld flödar kulturella uttryck över gränser som aldrig förr. Vi inspireras av musik, mode, mat och traditioner från när och fjärran. Men var går den fina linjen mellan att uppskatta och låna från en annan kultur, och att faktiskt appropriera – att på ett orättvist eller respektlöst sätt tillägna sig dess uttryck? Denna fråga har blossat upp med förnyad kraft i offentliga debatter och tvingar oss att reflektera över makt, representation och historisk kontext i våra kulturella möten.

Att definiera det svårfångade: Vad menar vi med appropriering?

Begreppet ‘kulturell appropriering’ kan definieras som att missbruka eller på ett orättvist sätt tillägna sig element från en annan kultur, ofta en minoritetskultur av en dominant kultur. Även om termen diskuterats inom akademiska kretsar sedan 1970- och 80-talet, har den på senare år blivit ett centralt verktyg för att analysera allt från populärkultur och massmedia till symbolik i vardagen. Kärnan i problemet ligger ofta i att ett kulturellt eller religiöst elements ursprungliga betydelse och kontext ignoreras eller förvrängs när det flyttas till ett nytt sammanhang, inte sällan utan tillstånd eller förståelse för dess djupare innebörd. Det handlar sällan om ett enkelt utbyte mellan jämlikar, utan snarare om en dynamik där maktbalansen spelar en avgörande roll.

Ett konkret exempel som väckte stor debatt i Norge var när dåvarande finansministern Siv Jensen publicerade en bild på sig själv i en så kallad ‘indiankostym’. Reaktionerna lät inte vänta på sig, och sametingspresident Aili Keskitalo påpekade att urfolks kläder och symboler inte är avsedda att användas som utklädnad (Reaidu). Händelsen belyste hur appropriering kan reducera komplexa kulturella identiteter till ytliga stereotyper, särskilt när det gäller grupper som historiskt utsatts för förtryck och marginalisering. Liknande reaktioner uppstod när en norsk matvarukedja skapade egna ‘kofter’ i företagets färger, inspirerade av samiska mönster, vilket av många uppfattades som ett hån mot samisk kultur och tradition.

Makt, representation och historiens tunga skuggor

En avgörande aspekt av diskussionen kring kulturell appropriering är just maktförhållandet mellan den som approprierar och den vars kultur approprieras. När element tas från en minoritetskultur som historiskt sett förtryckts eller marginaliserats av den dominanta kulturen, blir handlingen särskilt laddad. Det som kan framstå som oskyldig uppskattning riskerar då att bli en form av exploatering som osynliggör eller trivialiserar kulturens ursprungliga bärare och deras erfarenheter. Kritiken mot författaren Lionel Shriver, som försvarade rätten att skriva om karaktärer med annan etnisk bakgrund, bottnade delvis i denna problematik (SvD). Risken, menade kritikerna, är att författare från en maktposition återger stereotypa bilder och därmed bidrar till att upprätthålla ojämlika strukturer.

När kulturella uttryck kommersialiseras blir maktobalansen ofta ännu tydligare. Vissa tjänar pengar på symboler eller traditioner som för andra är djupt rotade i identitet och historia, och som kanske till och med varit grund för diskriminering. Forskaren Adrienne Keene har exempelvis belyst problematiken med sexualiserade ‘Pocahontas’-kostymer, och påpekat hur de bidrar till att förstärka skadliga stereotyper i en kontext där ursprungsamerikanska kvinnor är kraftigt överrepresenterade i statistiken över sexuellt våld. Att reducera urfolk till endimensionella karikatyrer i populärkulturen är inte bara respektlöst, det bidrar aktivt till att osynliggöra deras verklighet och kamp för erkännande och rättvisa.

När det heliga blir profant: Religiös appropriering

En särskilt komplex och ofta förbisedd form av kulturell appropriering är den religiösa. Liz Bucar, professor i religion, belyser detta i sin forskning och skiljer mellan religiöst lånande – som kan vara en naturlig och ibland oundviklig del av interaktionen mellan religioner – och religiös appropriering (Northeastern University News). Appropriering uppstår när någon som uttryckligen står utanför ett religiöst samfund plockar utvalda delar av en religion för eget bruk, ofta utan att förstå eller respektera dess djupare innebörd. Många som är medvetna om kulturell appropriering i allmänhet reflekterar sällan över att låna religiösa symboler eller praktiker, kanske för att religioner ibland ses som mäktiga institutioner snarare än samfund av individer vars tro och identitet påverkas.

Ett talande exempel är den populära ‘sexiga nunnan’-dräkten som ofta dyker upp under Halloween. För en utomstående kan nunnedräkten ses som vilket klädesplagg som helst, men för många troende katoliker är den djupt förbunden med deras tro, värderingar som kyskhet och blygsamhet, och deras relation till det gudomliga. Att sexualisera och trivialisera en sådan symbol kan upplevas som en djup kränkning. Religiös appropriering blir särskilt allvarlig eftersom den rör vid det som för många är heligt och existentiellt grundläggande. Även handlingar med goda intentioner, som att bära hijab i solidaritet efter en attack mot muslimer, kan få oönskade konsekvenser genom att flytta fokus från det drabbade samfundets behov och erfarenheter.

Att navigera gränslandet mellan inspiration och exploatering

Samtidigt som riskerna med appropriering är uppenbara, är det viktigt att erkänna att kulturellt utbyte i grunden är något positivt och berikande. Kulturer har alltid påverkat varandra, och gränserna mellan dem är sällan skarpa eller statiska. Att helt förbjuda lån och inspiration skulle leda till kulturell stagnation och förhindra den förståelse och kreativitet som kan uppstå i mötet mellan olika traditioner och uttryck. Försvararna av författares rätt att skriva om olika erfarenheter, som i debatten kring Lionel Shriver, lyfter just fram vikten av konstnärlig frihet och litteraturens potential att överbrygga skillnader.

Utmaningen ligger i att navigera detta komplexa gränsland med medvetenhet och respekt. Det handlar inte om att skapa rigida regler eller checklistor för vad som är tillåtet, utan snarare om att odla en förståelse för kontext, historia och maktrelationer. Istället för att bara konsumera ytan av en annan kultur, behöver vi närma oss den med ödmjukhet och en genuin vilja att lära. Att engagera sig djupare i en kulturell eller religiös praktik, att förstå dess ursprung och betydelse för de som bär den, är avgörande för att undvika att oavsiktligt såra eller exploatera. Det handlar om att fråga sig själv: Uppskattar jag detta på ett sätt som hedrar dess ursprung, eller reducerar jag det till en accessoar eller trend?

Kulturellt utbyte som brobyggare – en väg framåt?

Debatten om kulturell appropriering är långt ifrån enkel, och det finns sällan några självklara svar. Det som uppfattas som respektlös stöld av en person kan ses som harmlös uppskattning av en annan. Vad vi dock kan konstatera är att diskussionen tvingar oss att bli mer medvetna om hur kultur, makt och historia är sammanflätade. Den uppmanar oss att reflektera över våra egna positioner och privilegier, och hur våra val – medvetna eller omedvetna – påverkar andra. Målet bör inte vara att isolera kulturer från varandra eller att kväva kreativiteten, utan att främja ett kulturellt utbyte som bygger på jämlikhet, respekt och ömsesidig förståelse.

Kanske ligger vägen framåt i att aktivt lyssna till de röster som ofta marginaliseras i dessa sammanhang, att lära sig om de kulturer vi fascineras av på deras egna villkor, och att alltid sträva efter att ge erkännande där det hör hemma. Genom att närma oss andra kulturer med nyfikenhet och ödmjukhet, snarare än äganderätt, kan vi förhoppningsvis bygga broar istället för murar. Att låna med omsorg och kunskap kan inte bara förhindra skada, utan också berika vår egen förståelse av världen – och oss själva. I slutändan är det ett gemensamt ansvar att forma ett klimat där kulturell mångfald kan frodas genom respektfull dialog och genuint utbyte.

I olika familjer har man olika kulturer, speciellt när det kommer till julen. En del firar inte så mycket medan andra firar på alla möjliga sätt. Att anamma en ny kultur när det kommer till högtider kan ta emot lite då man gärna vill göra det man är van vid. Men att införa en ny tradition, såsom det roliga julklappsspelet, kan faktiskt vara ett friskt inslag.

Vad köper man till julklappsspelet?

Dags för kul i jul med släkt och vänner i form av julklappspel? Det är bara fantasin som sätter gränser när det kommer till vad man ska köpa till spelet. Det går utmärkt att köpa begagnat eller slå in något man själv har hemma. Något som kan vara bra att veta, är att folk värderar saker olika högt. Någon kanske gärna vill ha den där ljuslyktan som ingen annan vill ha, medan en annan vill ha toapapper. Det är så olika vad folk föredrar för prylar och därför behöver man inte känna press på att skaffa något som är perfekt. Sedan är det även viktigt hur man slår in sakerna då en bra förpackning väcker nyfikenhet. Där kan man även vara kreativ för att skapa ytterligare ett roligt inslag i leken.

Dahlian är uppkallat efter botanisten Anders Dahl som studerade under Carl von Linné i slutet av 1700-talet. Det finns totalt runt 30 arter i dahliasläktet, varav de flesta hittas i Centralamerika. Det är Mexikos nationalblomma.

Många som vill odla dahlia gör det antagligen främst för att den är vacker och exotisk. Men den har också en intressant historia inom både medicin, matlagning och kultur.

Äta eller odla dahliaknöl

För matlagning är det dahlians knöl som är ätbar. Knölar kan du köpa på våren för att kunna förgro dem till sommaren. Tänk på att vara ute så tidigt som möjligt, eftersom knölen kan ta skada om den får ligga i butiken för länge. Detta trots att knölen är i vintervila.

Smakmässigt brukar dahliaknöl jämföras med vattenkastanj eller morot och andra rotfrukter. Smaken skiljer sig också så klart åt beroende på sort och hur gammal knölen är. Ska man vara krass så är smaken relativt neutral, men som utfyllnad passar den perfekt. Det är också ett sätt att anamma ett mer hållbart tänkande kring matlagning och använda det som faktiskt normalt slängs när det inte längre används.

Utseendemässigt ser dahliaknölen lite ut som en jordärtskocka.

Dahlia som medicin genom historien

Innan upptäckten av insulin i början av 1900-talet användes i stället en form av fruktsocker, benämnt inulin. Denna typ av fruktsocker extraherades från dahliaknölar och förtärdes sedan för att hjälpa diabetiker. Hur väl det hjälpte är svårt att veta, men faktumet att fruktsockret inulin än i dag används för att testa till exempel njurfunktion, vittnar om att det troligtvis hade åtminstone en liten positiv effekt.

När det gäller skönhet har kulturen varierat under olika epoker och det som en gång ansetts vara idealet har med tiden förändrats. Kvinnan har sedan urminnes tider varit ett objekt för skönhetskriterier och ofta på ett ganska nedsättande sätt.

I den här artikeln får du följa med på en berättelse om kulturens roll utifrån ett skönhetsperspektiv.

Dåtidens riskfyllda ingrepp

Historien berättar bland annat hur kvinnor burit upp obekväma plagg för att skapa en näst intill utopisk kroppsform. Under seklens framfart blev sedermera skönhetsoperationer ett fenomen med syftet att “förbättra” det naturliga utseendet.

Dåtidens ingrepp var inte alltid en trygg operation och faktum är att det än idag finns oseriösa skönhetskliniker. Det bästa exemplet på en professionell klinik i det moderna svenska samhället är Citadellkliniken som jobbar utifrån en teknik som går hand i hand med trygga skönhetsingrepp. Den som idag väljer att lägga sig under kniven för ett bröstlyft eller kanske fettsugning bör alltid välja klinik med omsorg. Något som inte dåtidens “skönhetspatienter” erbjöds på samma sätt som idag.

I modets spår

Utseendet har gått hand i hand med de för tiden gällande mode- och kulturtrenderna. Det har varit en slags samhörighet för att vara en del av något. Under 80-talet var det sprakande färgkalas, vågade urringningar och extra av allt som gällde. Något som bidrog till en ny typ av trend även inom skönhet där det vågade sminket fick betydelse. En kurvig figur var också på nytt en trend, vilket åter igen fick kvinnor (och män i viss mån) att på nytt lägga sig under kniven för att uppnå idealet.

Idag, ett par decennier senare, finns det en blandad kompott av kulturer och livsstilar som på skilda sätt präglar trender inom skönhet. Kanske att det idag är ett större fokus på klädstil än det fysiska utseendet. Även livsstil spelar roll där exempelvis natur, mark och lantliv åter fått liv, där knappast det perfekta utseendet är viktigt.

Äkta skönhet

I allt högre grad har dock den naturliga “looken” sakta men säkert spridits bland både kvinnor och män. Det kan å andra sidan visa sig på lite varierande sätt där det ibland handlar om att att sminka ett perfekt naturligt ansikte. Andra gånger kan den naturliga looken istället handla om att utesluta smink helt och hållet.

Det enda konkreta som går att säga om skönhetskulturen som fenomen genom tiderna är att idealen kommer och går, men att den äkta skönheten kommer inifrån.

Gillar du den klassiska stilen? Vill du ha ett hem som har en lantlig inredningsstil eller lite herrgårdskänsla? Eller så håller du på att renovera en gård på landet och vill återskapa den gamla stilen. Då kan du köpa nytillverkade innerdörrar i klassiskt stuk.

Investera i innerdörrar

Det är lätt att fokusera på tapeter, möbler och konst, men glömma bort viktiga detaljer som innerdörrar, innertak och golv. Moderna innerdörrar är ganska lätta och opersonliga. Förr i tiden lade man vikt vid att tillverka dörrar och fönster med stil. Om du gillar den klassiska stilen med gedigna dörrar kan du lyfta inredningen i ditt hem genom att investera i nytillverkade innerdörrar med det lilla extra. Tapeter är lätta att byta ut, likaså soffan, men om vi har satt upp en dörr på gångjärnen så får den sitta kvar år efter år. Så sätt upp en snygg dörr redan från början. Den klassiska stilen blir heller aldrig omodern och funkar med all inredning. Du kan köpa nytillverkade innerdörrar av gediget trä hos GKdoors som tillverkar dörrarna i Sverige. Du väljer mellan ek, målat eller furu. Fint i både citylägenheten, villan och sommarstugan.

Renovera mitt stil

Håller du på att renovera huset eller sommarstugan? Eller vill du bara göra mindre förändringar för att få en mer behaglig stil i ditt hem? Just dörrar gör mycket. Fina dörrar med speglar och handtag. När man talar om speglar på dörren menar man inte samma slags speglar som du har i hallen eller badrummet. Speglar är “trätavlorna” som sitter på vissa dörrar: en övertill och en nertill. Det finns också dörrar med bara en stor spegel. Speglarna har samma färg som själva dörren, men de skapar ett djup. Ser helt enkelt snyggare ut. Om du håller på att renovera ett ödehus på landet är det roligt att ge huset patina. Det har blivit väldigt inne att köpa ett ödehus på landet eller ett hus med rejäla renoveringsbehov. Många köper ödehus som sommarstuga, medan andra köper det som en framtida bostad. Oavsett om du vill ha renoveringsobjektet som sommarstuga eller bostad är det roligt när huset har en gammaldags stil. Det är också fint med äldre kulturinslag om du har ett eget bibliotek eller en läshörna, ett skönt ställe där du brukar läsa och slappna av.

Viktiga detaljer

Förutom dörrarna är det smart att fokusera på fönster, golv och tak. Till en klassisk trädörr är det fint med ett härligt trägolv. Det fungerar både i minimalistiska lägenheter, likväl som i släktgårdar och villan i förorten. Trägolv är sköna för fötterna och håller år ut och år in. Har du ett hus på landet är det särskilt fint att också satsa på fönster i ett äldre stuk. Om du har möjlighet kan du gärna renovera upp husets gamla fönster, särskilt om de har handblåst glas. Genom att använda sådana fönster bevarar du också en gammal byggnadskultur till eftervärlden. Även innertak kan vara väldigt fina. Det har blivit inne att ha synliga träbalkar i taket.

Hur har det egentligen sett ut när vi har sökt jobb genom tiderna? Idag vet de flesta vad som förväntas av dem när de kommer till en arbetsintervju, men hur såg det ut för 100 år sedan? Genom åren förändras vår kultur, till och med den vi har kring att söka jobb. Här ska vi dyka djupare ned i ämnet.

Arv och rekommendationer

Om vi blickar tillbaka i tiden och tittar hur det såg ut på arbetsmarknaden i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet så såg jobbsökandet inte riktigt ut som det gör idag. Då kunde man istället i högre grad ärva ett arbete. Det betyder att man lärde sig ett yrke av sina föräldrar och sedan tog över deras verksamhet när de blev gamla. Visst sker detta även idag, men inte alls i lika stor utsträckning. Det var också ovanligt att man bytte bransch och utbildade sig. Hade man en far som till exempel var bagare var alltså chanserna stora att man själv också blev det. Förr var det också mycket vanligare att knalla in på en verkstad utan avtalad tid och fråga om det fanns arbete. Man använde sig inte heller av CV på samma sätt som man gör idag. Istället var CV:t något som bestod av muntliga referenser från andra, snarare än av ett skrivet papper.

Idag har vi istället mängder med platsannonser som vi söker upp på nätet. Är du ute efter ett jobb så kan du till exempel besöka Bravura. Ska du söka jobb i Göteborg erbjuder de massor av tjänster inom branscher som IT, ekonomi, marknadsföring och teknik. Förr fanns dock inte sådana här smarta platsannonser. Istället fick man snarare höra talas om att det behövdes folk på en arbetsplats genom att tala med människor.

Arbetsförmedlingen

Ska du söka arbete idag är det en stor chans att du kommer i kontakt med arbetsförmedlingen. Men visste du att arbetsförmedlingen funnits sedan i början av 1900-talet? Den blev dock statlig först 1940. Genom åren har arbetsförmedlingen gått igenom många reformer, och nu är ännu en sådan på väg. Genom att undersöka arbetsförmedlingens historia kan man lära sig mycket om kulturen kring arbetssökande. 1949 började man till exempel med yrkesvägledning på Arbetsförmedlingen, något som indikerar början på en ny tid då fler började söka sig till nya branscher. Arbetsförmedlingen verkade också på 70-talet för en mer jämställd arbetsmarknad, något som vittnar om den tidens samhälle. Det här är helt enkelt en organisation som följer med olika kulturella förändringar i samhället.