Jenny Lind var Sveriges kanske genom tiderna största stjärna. Hon var världsberömd i en tid utan internet, radio och teve. Hade hon levt idag skulle hon kanske ha sin egen realityshow eller marknadsföra sin egen parfym likt vissa av dagens stjärnor, Beyoncé parfym. Jenny Lind hade en speciell sångröst som upptäcktes när hon var nio år gammal. Den rösten blev uppskattad av en stor publik och sådana musikaliska storheter som Hector Berlioz och Felix Mendelssohn. Flera kompositörer skrev verk med hennes röst i åtanke.
Jenny Lind skrevs in på Adolf Fredriks och Dramatiska teaterns scenskola. Under åren fick hon både tal- och sångroller men allt var en förberedelse för den stora operascenen, där hon debuterade som sopran i en huvudroll i mars 1838. Lind uppskattades storligen av operapubliken och 1841 kom hon till Paris och den berömde sångpedagogen Manuel Patricio Rodríguez García, som räddade hennes röst. Lind hade nämligen inte lärt sig en god sångteknik och hade därför under alla år överansträngt stämbanden. García tvingade henne att vila rösten i tre månader innan han började undervisa henne.
1842 provsjöng hon för Parisoperan men blev inte anställd av dem. Detta kom hon aldrig över, och under alla hennes år i rampljuset tackade hon konsekvent nej till inbjudningar från Paris. Istället skulle Berlin bli hennes stora lanseringsort för den Europeiska scenen. Hon uppträde flitigt på scener runt om i Tyskland och Italien. Hon gav utsålda föreställningar runt om i Europa och kom så småningom till England. 1847 debuterade hon i London med Drottning Victoria i publiken. Efter två makalöst framgångsrika år i England meddelade hon plötsligt att hon skulle lämna operan 1849. Hon var bara 28 år när hon gav sin avskedsföreställning, återigen med drottning Victoria i publiken. Av drottningen fick hon ett smycke i form av en ädelstensprydd näktergal. Hon hade länge kallats för “Näktergalen från Sverige”.
Nu började en mycket lång och minst lika publikuppskattad karriär på konsertscenerna. 1850 blev hon arrangerad av P.T. Barnum för att göra en turné i USA. Barnum erbjöd henne $1000 per konsert och Jenny Lind, som med åren fått ett allt större välgörenhetsintresse, accepterade. Barnum var utomordentligt skicklig på marknadsföring, så redan när skeppet, med Jenny Lind ombord, anlände till New York fanns 30 000 förväntansfulla människor på plats för att beskåda “Näktergalen”.
Barnum, och andra affärsmän, lanserade en mängd varor med Jenny Linds namn. Det fanns dockor, tvålar, pianon och sängar som alla knöts till den berömda sångerskan i reklamen. Det skapades till och med en Jenny Lind-soppa. Efter 93 konserter i samarbete med Barnum skildes dock deras vägar och Lind fortsatte ungefär ett år till med turnerandet efter eget huvud.
Folk undrar mycket över hur hennes röst lät, rösten som trollband så många musikaliska människor. Thomas Edison lär ha gjort en tidig fonografinspelning av hennes röst, men den har inte återfunnits. Kritikern Philip L. Miller menar dock att även om inspelningen skulle dyka upp, kan den inte säga oss mycket om Jenny Linds röst och hur den upplevdes av publiken eftersom inspelningstekniken hade stora brister och Linds röst sedan länge hade passerat sina glansdagar.
